olgabus

Det går verkligen fort...i söndags blev vår Leo 8-månader! Redan nu har man nästan glömt hur liten han var när vi hämtade hem honom..tur man har bloggen och kan gå tillbaka och se bilderna!

I lördags-kväll var vi hemma hos min mamma och pappa på middag. Trevligt värre, och Leo fick av "morfar" en riktig lördagsblandning med potatis, ris och boeuf bourguignon...det blev inte ett riskorn kvar kan jag säga.

Han skötte sig så bra, far runt och hoppar lite när vi kommer dit men sansar sig ganska snart...och när vi sjönk ner i soffan och dukade fram lite kaffe kunde vi inte låta bli att minnas vår Olga...

Hon var inte riktigt lika lätt att ta med, en känslo-hund utan dess like som i ren lycka for runt och krockade sin grävlingslika kropp mot möbler och annat som kunde tänkas stå emot...ja, även som som inte kunde stå emot krockades det mot.

Just den gången vi kom och tänka på var när hon efter just ett sådant fnatt lugnat ner sig och låg på rygg och åmade sig under vardagsrumsbordet...vi kunde lätt se henne då det var ett glasbord. Uppdukat var kaffe, saft, bullar, glass och någon form av hallonsås om jag minns rätt. Precis när alla tagit till sig ser vi som i slow-motion hur Olga tar spjärn med alla fyra tassar upp mot glasbordet....och trycker till...hela glas-skivan lyfter sig någon centimeter innan den glider av tassarna, snett nedåt mellan själva bordsställningen som skivan vilade på...allt glider av med ett brak...hunden far i väg i panik och på mattan ligger en sörja av hallonsås...glass...kaffe och läsk...runt bordet sitter ett gäng fågelholkar kan jag säga. Den första som får fram något är mamma..."jo..men det går nog att rädda mattan...eller? Vet inte om pappa fick fram någon kommentar...men det var han som var och kastade mattan på återvinningen dagen därpå i alla fall...den var bortom all räddning. Nästa gång vi hälsade på var det både ny matta och nytt bord i vardagsrummet...ett bord utan delar som gick att lyfta på. :D

Det jag skulle komma till var att miljöombyten gör Leo trött...och söndagen tog vi alla sovmorgon till 09:00 och då hittade jag honom nere vid mina fötter så här: