Liten har blivit stor
Vad fort det går!! Nu är Olga snart 1år gammal och som ni ser en ståtlig dam minsann. Här ute på promenad med kompisen Pia som skymtar i bakgrunden...och med Pias husse och matte som hjälpte oss vara lite barnvakt åt Olga i helgen när vi var på dop...då trivs Olga som fisken i vattnet...och det är dom som har tagit det här fina kortet. Pias husse och matte är Olgas två-benta favoriter alla kategorier...jag har hört Olga "vråla" eller yla kanske man kan säga, en enda gång...och det var när hon var ute på våran baksida. Jag rusar ut för att rädda min plutt från faran för att inse att det inte är någon fara...hon är bara lycklig...för därborta vid garagen går ju Pia och Nikkis husse...hon ylar helt enkelt för att han är alldeles för lång bort...som tur är så känner ju han igen vrålen och kommer och hälsar på en lycklig Olga :-)
Annars har det inte hänt så mycket, förutom att livet är lite hårdare för Olga nu...våran yngsta dotter har nämligen börjat cykla hon med så nu går det undan på promenaderna...förut så gick vi i lite lagom Olga takt för att våran 2-åring skulle kunna knalla med...men nu, när hon närmar sig 3 och har fått sin dröm uppfylld (en rosa cykel) så måste Olga faktiskt öka promenad hastigheten lite för att kunna hänga med och hålla koll...hon har tack och lov slutat att försöka bita i däcken, och det tackar både jag och akutmottagningen här i stan för.
När Olga var yngre så var det bara såååå kul att bita och dra i däcken på våran sittvagn...och stark som hon är så har hon ibland lyckats få med sig vagn med lill-matte i halvvägs ut i skogen. Det är inte lätt att bända loss en bullterrier samtidigt som man måste hålla hårt i vagnen...men dom där tonårsfasonerna verkar vara över nu...och Olga blir bara mysigare och mysigare...det är nog bara en sak jag har kvar på min lista nu över saker jag önskar att Olga inte gjorde...och det är att inte mangla dom som kommer på besök hem till oss. Hon mosar dom i ren glädje...sen kan hon lugna ner sig och inte bry sig alls för en stund...låta besökaren komma in...sätta sig i soffan...då kommer nästa attack..hon studsar upp på en halv sekund i soffan för att sen kasta sig i famnen på en helt oförberedd stackars människa som oftast sitter förstenad (eller oförmögen att röra sig pga Olgas tyngd) tills jag eller husse får dra Olga där ifrån...Flera har sagt (innan Olgas tacklingar) "det är lugnt, jag är hundvan...låt henne hälsa"...för att i nästa stund säga lite småchockade "oj...vad stark hon är"..."vilket muskelpaket"..."håller ni i henne nu..."...eller som min stackars mamma brukar säga.."Nej, hon tycker verkligen inte om mig"...Jo...säger vi ...det är just det hon gör...och hon visar det på en Bullterriers egna lilla brutala vis...
/Matte Anna