olgabus

..eller vad är det man brukar säga. Avslutning på valpkursen igår och typ endast vi med Retreiver dök upp..Leo och Sally (också Golden) var där, två Flattar och en Labrador..jo, så var det en Finländsk Spets också..men alla andra hundar höll sig hemma...det var nämligen 8 grader, rejäl blåst och ösregn. Men det är väl bara att vänja sig...Olga hade inte gått längre än till brevlådan en dag som denna, hon hade blängt på mig och undrat om jag var helt tappad bakom en vagn som ens tänkt tanken att vi skulle ut, medans Leo inte rör ett ögonbryn...han bara går och är glad, trots regn och storm.

Kursen har varit jättekul. Roligast tycker Leo övningen med barnpallen har varit. Först begrep han ingenting (mitt fel) men sen när jag lyckades förmedla vad tanken var...så har han gått från klarhet till klarhet. Nu kan jag inte ens ta fram pallen förrän han kommer studsande och ska kliva upp på den :-)

Jag kan skicka honom till pallen och han ställer sig med tassarna på den och även igår på valpkursen när vi skulle avsluta och packa ihop våra saker så sprang han och ställde sig på pallen och såg lycklig ut...dom andra hade lite kul åt honom. Tanken med pallen är ju "bakdelskontroll"...att kunna flytta på sig genom att röra bakdelen vilket man kan ha nytta av vid bland annat " fot" sen om man vill få dom att "räta in" sig...så nu har vi börjat att försöka snurra lite med bakdelen men stå kvar med framtassarna på pallen. Tanken är att dom ska kunna gå runt pallen med bakdelen och tassarna kvar där på...ja ni förstår. Leo kommer nog lära sig det rätt snart, med tanke på att han inte gärna går av pallen överhuvudtaget :D

Han håller också på och lär sig gå slalom mellan mina ben, att rulla och han kan skälla när jag frågar "vad säger vovven?? Så vi kör lite cirkuskonster Leo och jag...kul har vi :-)

Här är han både blöt och trött efter valpkursen...och vad gör man då...jo man kryper upp i soffan mellan lill-husse och lill-matte och bara myser!

 

 

Vi har hunnit med massor i helgen, både nödvändigheter och trevlig samvaro. I lördagskväll var vi hemma hos goda vänner och åt god mat och hade det trevligt. Leo var hos Anders syster och familj då parets dotter, som vi skulle till, är så hundrädd att det var enklast om inte Leo var med.

Hundvakten har själva en hund, en energisk och söt Scnauzer som gärna leker länge och mycket...i kombination med en vild och energisk unghund som inte tackar nej till lek så kan jag ju tänka mig att det var high-life :-D

Vid halv elva fick vi ett samtal om att det vore bra om vi hämtade upp Leo...då satt dom på varsin sida om en dörr (åtskillda för att inte riva huset antagligen) och pep efter varanndra...ett högst troligen irriterande ljud..

Anders gick och hämtade Leo och tog med honom till våra bekanta där han slocknade på köksgolvet omedelbums och gjorde inte ett väsen av sig...så dottern märkte inte ens av att det var hund i huset :)

 

Promenaden hem blev sen...ungarna cyklade och Vincent stackarn var så trött att han inte kunde cykla rakt...men alla hade vi haft en trevlig kväll så det fick det vara värt. Leo brukar ju springa lös när vi är i skogen och på andra lämpliga ställen, men nu när klockan var slagen sen så kunde han gå lös genom villaområdena också...risken att vi skulle springa på någon var ju inte så stor. Jösses så kul man kan ha...vid skolans fotbollsplan hittade han längdgropen...en stor sandlåda i hans ögon, där for han runt som ett jihu! Nästan hemma tar vi en genväg...bäcksvart...så vi ser inte Leo men hör honom när han plötsligt brakar igenom grannens redskapsskjul...då har han fått upp ett spår och far runt med näsan i marken...in på nästa grannes tomt som har rörelsestyrd utebelysning...som Leo tände upp i ett huj. Tur som sagt att grannskapet sov...

 

Söndagen ägnades åt trädgårdsfix, vilket tog i princip hela dagen. Leo njöt av att hela gänget spenderade dagen i trädgården och han sprang och snodde pinnar och löv vi försökte få ordning på...lite nya hål hann han gräva upp i trädgården också.

 

Men vad sägs om det här kortet...snacka om stilig, han ser precis ut som en sån Golden jag drömt om!!! Man kan knappt tro att det är en valp på 7 månader när han gör sig så här majestätisk :-)

Det fanns en tid när både Olga och Leo satt snällt bak i min lilla Polo...utan att trängas. Leo nådde knappt upp för att kika över sätet och allt var frid och fröjd. Nu utan Olga där bak, vår lilla bull-terror som lämnat ett sjukt stort tomrum efter sig, så finns det mer plats till Leo. Men nu är det ju inte bara bredden han växt på...utan även höjden...