olgabus

Leo tycker nog som vi andra att hösten närmar sig med stormsteg nu och att trädgården behöver få sitt inför vintern. Men sen verkar åsikterna över vad som behöver göras gå isär en smula...

Det är bara Leo som tycker att dom ställen där vi fyllt på med jord behöver grävas upp...gärna flera gånger, det är också bara Leo som tycker att fjärrkontroller och mobiltelefoner hör hemma i en hög ute på gräsmattan.

 

Likaså har vi inte samma smak när det gäller höstplanteringar....min ansträngning att göra lite fint ute vid entrén föll inte Leo i smaken (eller jo, rent bokstavligt gjorde det nog det...)

 

Han har liksom verkligen ansträngt sig också...den här står på framsidan..hans del av tomten är den inhängnade baksidan! Men dom kompostgaller vi har flyger ju han över utan bekymmer så det är ju synd att kalla det för inhängnad...Fast han drar ingenstans, han är lite för feg för det än så länge...nåja, fixa inhängnaden ligger också på att göra listan. Det roliga här är att han går på just den kruka jag gjort så fin med en liten skylt på..."A house is not a home without a Golden Retriever" står det...:D

Sen var ju frågan också om det var så att planteringen inte föll honom i smaken...eller om det var precis det som den gjorde kanske...

 

Så ett hem vore helt klart mycket tråkigare utan en Golden Retriever i alla fall :D

 

/Anna

Tror Leo har haft en helg helt i sin smak. Det enda som kanske saknades var väl husse i så fall som var i väg på egna aktiviteter hela helgen. På lördagen åkte vi till hund-rasthagen i Braskens bro, där alla rasade av sig. Vet inte vilka som sprang mest...barnen eller Leo...

 

 

Det fina var att precis brevid låg ett hundbad, så Leo hoppade i Stångån och simmade runt där som en fisk. Några änder simmade också förbi och fångade hans uppmärksamhet...jag är glad att han just då var kopplad annars vette tusan hur långt han hade simmat iväg. Inte nog med att det låg precis vid ett hundbad, nää, Mc Donald's låg ju där i närheten också. Så vi satt ute i finvädret och åt lunch. Leo gluffsade i sig en halv Big Mac och var mycket nöjd med det :-D

Lördag eftermiddag följde alla barn med ut på en långpromenad. Dom på cykel och jag och Leo gåendes där efter. På söndagen åkte vi till Olstorp motionsområde för en skogspromenad och när vi är på väg hem råkar vistöta på bästa kompisen Bamse där, en Softie. Så då blev det bus och brottning en stund. Det var en trött Leo hemma sen...trodde inte han skulle kunna ladda om till valpkursen kl. 17:00...

Men jodå, han vilade sig i form och så var det valpkurs för hela slanten sen. Det är riktigt kul kurs. Första gången fick vi med en klicker hem...inget konstigt med det...nästa gång en träkloss...för dom som behövde träna på att ta saker i munnen...inga större bekymmer för en Golden, men lite större utmaning för andra raser :) Och så igår...då åkte vi hem från valpkursen med det här:

 

Här ska hundarna lära sig kroppskontroll...eller lära sig att dom faktiskt har en bakdel som det går att styra över, haha. Först nu tränar vi på att stå med framtassarna på pallen...målet är att han ska kunna går runt pallen med bakdelen och framtassarna kvar på pallen...spännande. Nåväl, kursen är hur kul som helst och allt flöt på fint igår...den enda incidenten var den lilla Papillonen som smet iväg när vi hade släppt kopplen..rusar rakt mot Leo som tar det som en lekinvit och sätter fart för att möta upp...den lilla Papillonen tvärvänder och springer iväg skrikandes i panik med en glad och galopperande Leo efter sig...ja jösses så kul det såg ut...tror den lilla hunden håller sig till matte framöver...:D

 

//Anna

I tisdags blev Leo 6 månader! Tänk vad tiden går fort...och vad mycket som händer på bara ett halvår. Kolla in bilderna nedan...exakt ett halvår mellan :-)

 

 

Från en liten hjälplös korv till en snart tonåring och helt galen valp full i bus!!!!!!

 

 

Han har sina små egenheter. I går tyckte Anders att "Korpen" hade varit ett bättre namn på Leo...Olga tyckte vi stundtals att hon borde hetat "Norpan" istället...tänk Korpen och Norpan...Namnen kommer från deras stöldbegär...Olga var expert på att sno mat...lärde sig att "tackla" ungarna så dom "råkade tappa" det dom höll i händerna och då var det fritt fram att sno enligt Olga.

Leo snor saker...och dessa ska bäras ut i trädgården...leksaker, skålar, toapapper, tidningar, bestick, kläder, skor och fjärrkontroller kan hittas i en hög i våran trädgård. Allt som går att strimla har dessutom strimlats.

Nåja, det som är kul med någon som gillar att bära saker och ting är ju att det går att utnyttja...jag ska försöka lära honom att städa upp efter sig tänkte jag..men det kan nog ta ett tag. Däremot så följer han gärna med mig ut till brevlådan på morgonen och hämtar tidningen, den springer han glatt in med till husse och byter mot en godbit. Gosig är han också...Olga kunde ju ligga i sängen och sova på armen en hel natt om hon fick...men det blir nog lite varmt för Leo. Däremot så vill han gärna ligga mellan oss eller på husses arm en stund  när vi lägger oss, innan han sen går ner och lägger sig på golvet och sover...hur söt som helst :-)

 

Matte/Anna

I helgen debuterade vi i utställningsringen Leo och jag. Nervöst var det! Jag är inte gjord för det där märkte jag...springa runt i en ring med blickarna på oss...ja, nu är det ju främst hunden så klart som det tittas på..men ändå. Man ska försöka hålla kopplet rätt, inte snubbla och försöka få hunden springa lite snyggt så där.

Det behöver vi öva på...men det gick ju väldigt bra ändå!! Leo fick så fin kritik och gick och vann som bästa hanhundsvalp och blev BIS 2:a.

Här var vi bra trötta, Leo fattade inte alls varför han skulle stå still där när det fanns en snygg tjej precis framför och jag fick bromsa honom i svansen :-D

 

Väl hemma poserade han med alla sina fina priser:

 

Det här kommer vi leva på länge :-D

Att vi saknar vår Olga behöver jag väl knappast skriva...för det gör vi och kommer göra läääänge!! Det är så tomt utan henne!

Det är tur att vi har fullt upp med vår Leo, han är så härligt glad och nyfiken så där som valpar är. I morse var lyckan total när han i blåsten kunde springa och jaga löv som for runt...man blir glad bara av att se honom.

//Matte Anna