olgabus

Jag, Leo och dom två stora barnen fick bege oss ner till Engströms Bil i veckan...lampor på min lilla pärla trasiga + vindrutetorkare som behövde bytas...och ni som känner mig vet hur mycket jag avskyr bilverkstäder. Antagligen för att jag har ett sådant ointresse för bilar så jag kan absolut ingenting. Vill inte ha en fråga, vill bara att någon fixar! Fråga mig inte vilken lampa som är trasig...då svarar jag ändå bara den som sitter fram typ.

Nåväl, regnet VRÄKTE ner, det blåste och var kallt...verkstaden sa, det där fixar vi direkt, tar en halvtimme...jättebra..men jag som hade både barn och hund med mig tänkte att det här blir en lång halvtimme.

Nejdå, barnen togs med in i bilhallen och serverades varm choklad och jag tog en promenad med Leo tills vi var dyngsura båda två....vilket inte tog så lång tid i och för sig.

Dom såg väl hur vi såg ut och kom ut och sa att vi fick vänta inne, det var ok att ta med hunden. Så vi satt där vid entrén Leo och jag och spanade...Leo kollade in dom nya bilmodellerna:

 

Jag gjorde mig till i Fredags och tänkte skämma bort framförallt barnen lite grann...Tänkte att dom skulle få hemmagjorda hamburgare som Anders skulle grilla, gjorde egen dressing och god Cole Slaw till. Till efterrätt skulle dom få Sunday a'la mamma...hembakad chokladbotten som jag skulle skära i rutor, lägga en kula vaniljglass på och hälla hemkokt kolasås över...ni förstår..det skulle bli en meny i barnens smak och jag printade till och med menyer där jag presenterade maten som skulle serveras på restaurang Mamma's & Pappa's. Förväntningarna var stora!

Hamburgarna blev kanon! Medan vi smälte maten stod kakan för att svalna. Men det blev ingen efterrätt...det blev en nyttig lärdom vi fick oss till livs istället...Leo är lång när han står på bakbenen...Leo når saker han inte borde nå...Leo äter väldigt tyst och försynt när han hittar något gott...

 

Och det är inte alls lika dramatiskt som det låter!!! Leo mår fint...men han mötte en löptik idag han fick hälsa på och vips efter det började han lyfta på benet!! Så nu går han officiellt under benämningen unghund och inte valp :D

Det roliga var att han såg själv rätt förvånad ut, så det känns som hennes doft och hans hormoner triggade igång beteendet...och så gick han två meter och sen var han tvungen att testa igen att lyfta på benet, hur söt som helst.

 

Sen var han rätt disträ och lite okontaktbar resten av den promenaden...han undrade nog lite vad som hände och var den snygga tjejen tog vägen...så det spanades..:

Det går verkligen fort...i söndags blev vår Leo 8-månader! Redan nu har man nästan glömt hur liten han var när vi hämtade hem honom..tur man har bloggen och kan gå tillbaka och se bilderna!

I lördags-kväll var vi hemma hos min mamma och pappa på middag. Trevligt värre, och Leo fick av "morfar" en riktig lördagsblandning med potatis, ris och boeuf bourguignon...det blev inte ett riskorn kvar kan jag säga.

Han skötte sig så bra, far runt och hoppar lite när vi kommer dit men sansar sig ganska snart...och när vi sjönk ner i soffan och dukade fram lite kaffe kunde vi inte låta bli att minnas vår Olga...

Hon var inte riktigt lika lätt att ta med, en känslo-hund utan dess like som i ren lycka for runt och krockade sin grävlingslika kropp mot möbler och annat som kunde tänkas stå emot...ja, även som som inte kunde stå emot krockades det mot.

Just den gången vi kom och tänka på var när hon efter just ett sådant fnatt lugnat ner sig och låg på rygg och åmade sig under vardagsrumsbordet...vi kunde lätt se henne då det var ett glasbord. Uppdukat var kaffe, saft, bullar, glass och någon form av hallonsås om jag minns rätt. Precis när alla tagit till sig ser vi som i slow-motion hur Olga tar spjärn med alla fyra tassar upp mot glasbordet....och trycker till...hela glas-skivan lyfter sig någon centimeter innan den glider av tassarna, snett nedåt mellan själva bordsställningen som skivan vilade på...allt glider av med ett brak...hunden far i väg i panik och på mattan ligger en sörja av hallonsås...glass...kaffe och läsk...runt bordet sitter ett gäng fågelholkar kan jag säga. Den första som får fram något är mamma..."jo..men det går nog att rädda mattan...eller? Vet inte om pappa fick fram någon kommentar...men det var han som var och kastade mattan på återvinningen dagen därpå i alla fall...den var bortom all räddning. Nästa gång vi hälsade på var det både ny matta och nytt bord i vardagsrummet...ett bord utan delar som gick att lyfta på. :D

Det jag skulle komma till var att miljöombyten gör Leo trött...och söndagen tog vi alla sovmorgon till 09:00 och då hittade jag honom nere vid mina fötter så här: